Publicerad 16 Juli 2025 kl 19.15
Vi står inför ett hot, vi frihetsälskande folk i Europa. Hotet stavas Ryssland. Det är av den största vikt och betydelse att vi tar detta hot på det största allvar man kan tänka sig. Samtidigt är det viktigt att vi förmår tänka långsiktigt, gärna för hur utvecklingen kan komma att te sig under resten av tjugotalet, trettiotalet och fyrtiotalet fram till och med år 2050.
Det är ett långt tidsperspektiv. Saken är den att Rysslands aggressionskrig gentemot Ukraina inte kommer att försvinna med en s.k. ”fredsuppgörelse”. Att somliga ignoranta och okunniga amerikanska politiker tror att man kan blidka ryssarna med att genom en förhandling köpslå med Ukraina som insats, det betecknar jag mer som en villfarelse än något annat.
Den som kan sin historia vet att detta oundvikligen kommer att sluta som med Minsk I och Minsk II avtalen, samt ge ryssarna den respit de behöver för att kraftsamla och bygga upp sina styrkor på nytt.
Tanken på att som motprestation lyfta sanktionerna om ryssarna går med på en fredsuppgörelse som innebär att de får behålla ockuperad ukrainsk mark, det är i min värld en motbjudande och närmast vidrig idé.
Det är ur ett strategiskt perspektiv bättre för oss att bidra till att nöta ner Ryssland och dess militära förmåga nu, än att skjuta detta på framtiden. Vi kan se saken som en långsiktig investering i vår egen kollektiva försvarsberedskap, om inte annat.
Skulle Ryssland lyckas med sina ambitioner i Ukraina måste vi förbereda oss på att Europa kan stå näst på tur. Vi svenskar måste vara beredda på att bidra militärt till försvaret av Polen, Finland och de baltiska staterna, inom ramen för samarbetet i NATO. Tanken är närmast hisnande och får luften att dallra – tanken på att den begynnande världsbranden skulle komma att sveda även våra knutar. Vikten i detta måste inpräntas i hela den svenska befolkningen. Det är allvar nu, och detta allvar är i allra högsta grad på riktigt.
För att citera Prins Wilhelm i boken ”Fritt Land” från det värsta krigsåret 1941, så kan följande andras: ”Vad vi vill värna om är ingenting annat än det egna. Mot ingen hyser vi agg lika litet som det skulle falla oss in att hota någon. Vi är ett fredsälskande folk som inte önskar göra en mygga förnär, men vi hävdar samtidigt vår bestämda vilja att få leva i fred och oberoende på det sätt som passar oss bäst.”.
Sammanfattningsvis är det värdet av vår frihet som står på spel. Detta får vi aldrig behandla lättvindigt eller tänka kortsiktigt i termer av mandatperioder. Det är med insikten om betydelsen av vår frihet, en frihet som vi tar alldeles för given, som vi måste lägga upp det försvarspolitiska arbetet framgent. Lägg därtill att vi måste visa respekt för de ukrainska soldater som i detta nu lägger det yttersta offerskapet på frihetens altare – den personliga heroismen.
Av Fredrik Björnsson