Publicerad 29 December 2025 kl. 21:40
Rysslands fullskaliga angreppskrig mot Ukraina som inleddes med den fullskaliga invasionen 2022 är nu inne på sitt fjärde krigsår. Ännu stundar en ny krigsvinter för det hårt drabbade ukrainska folket. Det senaste budet från den amerikanske presidenten består av en s.k. ”fredsplan” om 19–28 punkter som presenterades till Kyiv den 21 november i år. För varje sann demokrat är detta en fullständigt hårresande läsning som sänder kalla kårar utmed var västerlännings ryggrad. Det viktigaste i detta nu är att vi inte får tappa makten över verklighetsbeskrivningen och förmågan att kalla saker vid dess rätta namn. Detta är i sanning ingen ”fredsplan”. Det kan bäst beskrivas som ett medgivande för ryska intressen och ett krav på villkorslös kapitulation för Ukraina. Samtidigt är det viktigt att lägga skulden för detta där den bäst hör hemma – ledaren för den ofria världen förråder i detta nu Ukraina och dess befolkning!
När förslaget tillkännagavs genom läckor i brittisk press sände det chockvågor över Europas befolkning och demokratier. Samtidigt som dess innehåll publicerades valde den amerikanske presidenten att sätta mycket stor press på det krigsdrabbade landet Ukraina att acceptera detsamma – annars väntade indraget politiskt och militärt amerikanskt stöd som följd. Ingen liknande press riktades mot Ryssland. I stället i detta nu försöker amerikanerna fortfarande ställa sig in hos ryssarna och vinna Putins gunst, trots att man redan vid ett flertal tillfällen i år blivit bedragen av en listig och förljugen rysk maktelit. Det är i sanning ett häpnadsväckande faktum som väcker frågor om var sympatierna egentligen ligger hos amerikanerna, NATO:s största bundsförvant och demokrati samt hos presidentämbetet som det brukar heta är ”ledaren för den fria världen”.
Washington utgörs i dessa dagar av ett mycket sorgligt politiskt minne över den tid som flytt. För de som fascineras och är intresserade av amerikansk politik kan kontrasterna mot dagens politiska republikanska landskap aldrig beskrivas som större än vad de har varit. Ännu i dag är vi många som med värme minns Ronald Reagans politiska ledarskap under det kalla kriget och hans stenhårda kamp mot den sovjetiska imperialismen och diktaturens förtryck. Det var Reagans ledarskap och hårda upprustning under det kalla kriget som slutligen fick Sovjetunionen på fallrepet och det var trots allt genom amerikanernas frihetliga ideologiska kamp som järnridån till slut föll. Det var en stor seger som för alltid kommer att bli ihågkommen i stora delar av Östeuropa – som fick återvunnen nationell frihet som följd. Idag är detta ett politiskt minne blott. Trumpadministrationen verkar ha infiltrerats av diverse allehanda rådgivare med tveksamma ideologiska lojaliteter, som i bästa fall kan beskrivas som skeptiska till fortsatt stöd för Ukraina och i värsta fall kan beskrivas som direkt ryssvänliga.
Nyhetsbyrån Bloomberg avslöjade i dagarna att det fått tillgång till ett läckt telefonsamtal mellan amerikanska och ryska fredsförhandlare om Ukrainakriget. I samtalet mellan Donald Trumps sändebud Steve Witkoff och den ryske förhandlaren Yuri Ushakov uppgavs det att den förra skulle ha instruerat och ”coachat” sin ryske motpart för hur de skulle gå tillväga för att få president Donald Trump på sin sida i fredsförhandlingarna med Ukraina – fullständigt sensationella medieuppgifter som tyvärr verkar snarast bekräfta tesen om att de amerikanska fredsförhandlarna köpt ryssarnas narrativ och världsbild med hull och hår.
Lägg därtill på minnet att det var Steve Witkoff som skrev och formulerade den ursprungliga ”fredsplanen” med den ryske chef-förhandlaren Kirill Dimitriev i Miami tidigare i oktober. Det går knappast att med ord beskriva det fullständigt vansinniga i att Vita Husets officiella utrikespolitik verkar skrivas och dikteras av Kremls gråa eminenser, med amerikanskt godkännande och stöd. Detta kan sammanfattningsvis illustreras av den upprörande uppgiften om att det första utkastet till fredsplanen skulle ha kommit till under det rysk-amerikanska toppmötet i Alaska i augusti i år, allt genom Vladimir Putins egen personliga närvaro.
Det talas om att en eventuell fredsplan skulle innehålla säkerhetsgarantier från USA gentemot Ukraina. Hur detta i praktiken ska genomföras när Trumpadministrationen består av ryska lismare och utpressare kan starkt ifrågasättas. Den som kan sin historia minns Budapestmemorandumet från 1994, ett memorandum som syftade till att säkra Ukrainas territoriella integritet. Detta är bara ett i raden av många internationella fredsavtal och traktat som ryssarna brutit mot i sitt folkrättsvidriga krig mot Ukraina. I sammanhanget kan man erinra sig om FN-stadgan, bestämmelserna i Helsingforsavtalet, Parisstadgan och långt många fler internationella fördrag som visar på brottet mot den internationella rätten med detta orättfärdiga krig.
Allt detta för att en mycket förljugen, girig och korrumperad amerikansk president som drivs av maktintressen och hämndbegär drömmer om att en vacker dag stå och motta Nobels fredspris i Oslo. Detta är i sanning ett skolboksexempel på maktens arrogans när den är som allra sämst – något som borde få varje sann demokrat att rodna av skam och indignation!