I somras träffade jag en vän som jag inte mött på ett tag. Den här vännen har ofta levt ett lite annorlunda liv än många. En del som har mött mig i politiken har sagt att jag kan vara lite av en hippie, men vad jag än berättade för den här gamla vännen suckade hon och fortsatte att kommentera på vilken borgerlig kontorsråtta jag är.
Jag beklagade mig tidigare i år i Radikalt Forum över hur borgerliga och liberala politiker drömmer om ett samhälle som kväver individen på precis samma sätt som det gamla socialdemokratiska folkhemmet gjorde. Inspirerad av min gamla vän tänkte jag skriva lite mer om den fria människan som en liberal maskot.
En grundläggande liberal insikt är naturligtvis att min frihet slutar där din näsa börjar. Att avgöra var ens näsa börjar är dock lättare sagt än gjort. Hur jobbig ska någon vara för att det ska vara berättigat att skicka polisen på denne?
Det enklaste och bästa argumentet för marknadsekonomi brukar jag formulera såhär: om vi ska ha en viss levnadsstandard, exempelvis att alla har tak över huvudet, nog med mat för dagen, en polis som skyddar en från brott, tillgång till bra utbildning och fungerande sjukvård behöver en viss mängd arbete utföras. Politiken har då ett par alternativ för att garantera att arbetet utförs.
Man kan antingen tänka sig att politiken tvingar folk, att man helt enkelt hoppas att folk väljer att arbeta av välvilja, eller så kan man använda marknadskrafterna för att säkra vårt välstånd. I ett liberalt samhälle beror kort sagt våra behovs tillfredställelse inte på slaktarens, bryggarens och bagarens välvilja, utan på deras egenintresse.
Den största fördelen med en marknadsekonomi är dock inte att den garanterar att nödvändigt arbete utförs, utan vad en sådan garanti medför. Om du säger upp dig från ditt jobb kommer någon annan att utföra det istället. Det liberala samhället är det enda samhället där du kan spara ihop pengar för att sedan säga upp dig från jobbet och segla ett varv runt jorden för att sedan komma tillbaka och finna att samhället inte har drabbats av din frånvaro.
Vi borde sluta prata om att man behöver bilda sig, bete sig och bry sig. Alla samhällen behöver duktiga personer som gör rätt för sig, bildar sig, beter sig och bryr sig. Men bara det liberala samhället har plats för den som varken bildar sig, beter sig eller bryr sig. Låt oss hylla den fria människan som går sin egen väg, trots att andra tycker att hon är jobbig eller störig. Nu får det räcka med duktiga flickor. Låt oss lyfta fram kaotiska damptjejer istället.
Fria samhällen möjliggör fria individer. Bara det liberala samhället har plats för den liberala individen. Kalla den vad du vill: hippien, vagabonden eller ja, luffaren.