Månad: mars 2021

Skribent: Lea Persson

Till en bankande dåre har du låtit dig formats. Nu bankar du på våra väggar. Jag vill samla dig allt vackert, i ett livets kalejdoskop. Snurra ett varv, min vän! Öppna dina korsade armar och famna den. Det stygiska plan du mig sände, fångades av andra vindar. Vattna kunskap med kunskap. Hur? Öppna dina ögon! Hör, låt gro! Dina tankar är ett trasigt pärlhalsband. Pärlor som en gång tillsammans strålade som solen ligger nu ensamma på ett kalt golv. Ifall du låter bli att se, så slocknar dina strålar. Plocka, trä. Plocka, trä. Plocka, trä.

Likt Hellmans Han byggs din sanning som en flygplansbyggsats. Vad är priset i din sköra värld, min vän? Det flygplan du sände, prövades i sanningarnas vindar. De var hårda, så ditt plan står nu still. Men lyssna! Hör du viskningarna i vinden? Hör du deras bön om förlåtelse? De är tysta, de är få. Men de finns här: Se. Hör! Vattna. Låt växa! Pärlorna är tunga idag, och tråden är skör. I ett försök: tålamod, kärlek. Ifall jag låter bli att se, så slocknar dina strålar. 

Var det någon som hörde viskningarna? Var det någon som hörde deras bön om förlåtelse? De var tysta, de var få. Men de fanns där. Du hörde dem inte. Viskningarna dränktes av de tjugotal pärlor som slant ur dina händer. Bakom bankande väggar: Stängda ögon. Höga röster. Vattna. Låt blomstra! Ibland får man inte skörda sin säd. Pärlorna, i det kala igen. Med dem – mitt tålamod och min kärlek. Ifall vi låter bli att se, så slocknar dina strålar.

Var det någon som hörde bankandet av knutna nävar mot hårda väggar? Var det någon som såg strålarna från vårens första sol? Det är onsdag eftermiddag. Utanför fönstret välkomnar blommande träd och kvittrande fåglar en trött vårsol. Nere i hörnet sitter en figur med pillemarisk blick och armar demonstrativt korsade. Dig har jag sett förut, tänker jag. I nästan varje klassrum sitter du! Vid mina fötter har ett pappersplan landat. Fyllt av nynazistiska symboler och deformerade människokroppar. Jag tar diskussionen, jag måste försöka se!

Min pappa sa en gång: Där en person undervisar, är det två personer som lär sig. Jag tänker på det när jag öppnar mina ögon till ett mörkt rum. Men där är du! Du ser mig inte än, förtvivlat bankar du på rummets väggar. Mina ögon hinner knappt vänja sig vid mörkret innan ett fönster uppenbarar sig. Framför oss tittar vårsolen fram och låter golvet vittna om ett tjugotal pärlor och ditt ensamma, nedklottrade pappersplan i ett av rummets hörn. Du hör mig inte, du ser mig inte! Men jag börjar plocka. Där en person undervisar, är det två personer som lär sig.

Fönstret öppnas och låter en frisk bris komma in. I den finnes viskningar om förlåtelse, tålamod och kärlek. Med den flyger ett kritvitt plan som fångar ditt och tillsammans dansar dem likt vårens nyvakna svalor. Du slutar banka på väggarna och lyssnar. En nyfikenhet väcks i dig, du öppnar nästan dina ögon. Vi hjälps åt, du och jag. En pärla i taget, det går bra! Vi lär oss. Men ju fler pärlor vi plockar, desto tyngre blir dem. ”Jag vill inte ha min sköra värld förstörd till något pris” sjunger Hellman i sin Sköra värld, och du sjunger med. 

Min otillgänglighet syns i frånvaron. Kent frågar mig när jag ska lära mig att ingen är hel. Att allting är mer eller mindre trasigt. Hur ska jag veta om pärlorna på golvet verkligen kan träs till ett pärlhalsband? Är det kanske bara fragment, vilka som mest skulle åstadkomma en ruin? Pärlorna slinter ur våra händer. Det blir korsdrag, fönstret stängs i en smäll och ut försvinner vinden. Med den, vårt tålamod och vår kärlek. Med den, solen som nästan fått dina ögon att öppnas och det kritvita plan som dansat med ditt. Det nedklottrade planet dalar ensamt ner, åter till sitt hörn. Det är mörkt igen och jag stänger mina ögon.

Med ”Ifall jag låter bli att se, så slocknar dina strålar” slutar Ferlin sitt Kanske. Och jag hörde bankandet, bankandet av knutna nävar mot hårda väggar! Och jag såg, om blott en sekund, strålarna från vårens första sol. Vid mina fötter ligger ett nedklottrat pappersflygplan. Jag tog diskussionen, men lät bli att se. Och dina strålar slocknade.

Skribent: Axel Hulthén Sagert

Det har under de senaste veckorna blivit tydligt att många makthavare i EU propagerar för det som kommit att kallas vaccinationspass. Idéen om att ett system ska utvecklas som ger staten, resebolag och andra tillhandahållare av tjänster möjligheten att informeras om vem som vaccinerats mot COVID-19 tycks vinna allt mer popularitet. Denna utveckling borde väcka en varningsklocka hos alla liberaler som säger sig värna personlig integritet och jämlikhet. Ifall de som står utan ett giltigt vaccinationspass kommer lämnas utanför många av de tjänster som vi så tydligt förknippar med frihet väcks en obehaglig fråga. Ska de människor som inte erbjuds eller kan ta vaccin som t.ex. ungdomar lämnas utanför bibliotekens bildning eller resandets frihet? I denna fråga som är så viktig för jämlikheten har ännu inga besked lämnats från beslutsfattarna. 

Vi lever  i en tid då alla människor måste ta sitt ansvar gentemot sina medmänniskor. I Sverige har vi en lång tradition av frihet under ansvar, vi har en grundläggande tro på människans egen samvetsgrannhet och förmåga att ta till sig information och ta ansvarsfulla beslut. I vilken utsträckning som frihet under ansvar är gångbar som modell för att stoppa pandemin har ingen ännu facit på, men det borde stå klart för alla liberala är att rädsla, otrygghet och kris är det träsk ur vilket autokratiska ordningar växer fram.

Det är möjligt att en viss grad av förbud är nödvändigt för att stävja smittspridningen, men när ropen på krafttag och förbud blir allt högljuddare får vi inte glömma bort att fråga oss hur mycket frihet vi är villiga att ge upp för att ge staten makt att genomföra de inskränkningar som anses skydda kollektivets hälsa.

Det framgår ur resolution 2361 som undertecknades av europarådet den 27 januari att ingen får diskrimineras baserat på dennes vaccinationsstatus. Resolutionen är likt alla resolutioner från rådet inte juridiskt bindande men ett avsteg från en sådan rekommendation utgör ett högst obehagligt steg i en mer auktoritär riktning. I förslaget som nyligen lades fram av Europakommissionen framgår det visserligen att vaccinationspasset inte endast kommer innehålla information om huruvida någon är vaccinerad utan även om personen har antikroppar eller ett negativt COVID-19 test. Ett negativt test skulle kunna bli en väg för de unga att visa sin osmittsamhet men frågetecknen kring ett sådant system är flera. I Sverige har det exempelvis rådigt problem kring hur snabbt man kan få sig testad vilket skulle bli ett problem vid resor. Samtidigt blir problematiken med integritet allt allvarligare när medicinska tester som borde betraktas som privat patientinformation blir en del av ekvationen.

Ett system för vaccinationspass kanske kan fungera ifall det utvecklas med stor försiktighet och stort intigritetsfokus. Sammantaget borde det dock stå klart att ett system som utvecklats under brinnande kris riskerar att bli förhastat och försätter därmed personlig integritet såväl som jämlikhet i stor risk. Det åligger därför oss liberala att som alltid under tider av kris vara en frihetens röst som håller de som yrkar på tvång och ofrihet i schack.