Skribent: Kaspian Persson
Under de senaste veckorna har energidebatten blossat upp i Sverige. Den handlar om huruvida vi har inhemsk elbrist eller inte och om det finns en koppling mellan nedläggningen av kärnkraftverk och elbristen. Som vanligt har Moderaterna och Miljöpartiet stångat sina huvuden mot varandra och jag tycker helt uppriktigt klimatet förtjänar bättre.
Frågan om elbrist är egentligen bara toppen av ett isberg för den ständiga konflikten mellan Miljöpartiet och Moderaterna inom klimatdebatten.
Den delen av energidebatten som polariserar allra mest är frågan om utfasningen av den svenska kärnkraften eller bevarandet av densamma. Linjerna MP och M har i frågan går direkt mot varandra och utgör vad energidebatten i Sverige ska handla om. I en fråga där jag ändå håller med Moderaterna så blir man ändå som liberal besviken. Debatten om energipolitiken stannar vid kärnkraftens vara eller icke vara och det är inget bra. Det som saknas rör enligt mig två saker:
1. Överföringskapaciteten inom Sverige. Det måste bli enklare att överföra el från regioner med överskott till andra regioner med underskott.
2. Avskaffandet av subventionerna från statligt håll till förnybara energikällor (i enlighet med energiöverenskommelsen som instiftades 2016 mellan S, MP, M, KD och C) . Om grön energi från Sverige ska fortsätta vara konkurrenskraftig ute i Europa måste vi slopa subventionerna och låta marknaden bestämma.
En annan fråga som inte bara polariserar i riksdagen utan också mellan landsbygd och stad är bensinskatten (som egentligen är koldioxidskatt). I ett hörn står MP och vill höja bensinskatten och i andra står M som vill sänka. Jag tycker att båda lägren har fel. Frågan är svår då behovet av bil varierar stort beroende på om du bor på landsbygden eller i staden. Jag som själv bor ute på landsbygden vet att bilen är en viktig komponent för att livet här ska rulla framåt. Samtidigt så måste vi för klimatets skull minska på utsläppen av koldioxid och då innefattar det även bilarna på landsbygden.
Målet måste vara att människor som bor på landsbygden ska kunna byta ut sin bil som släpper ut mycket koldioxid mot en annan bil som inte släpper ut lika mycket. Därför är en skatt på klimatfarliga drivmedel är bra men att den måste kombineras med en bred sänkt inkomstskatt så att människor har råd att ställa om. Att vilja sänka skatten på bensin är ren och skär populism från moderaternas sida och en höjd skatt på drivmedel utan en bred sänkning på inkomstskatt som Miljöpartiet förespråkar kommer vara förödande för den gröna omställningen på landsbygden.
Det som svensk klimatdebatt borde handla mer om är hur man genom EU skulle kunna minska utsläppen ute i Europa. Det är trots allt där vi kan göra som störst skillnad för klimatet. Där tycker jag det bara finns ett parti i svensk politik i nuläget som tar det på allvar och det är Liberalerna. En av nycklarna till att på riktigt möta och mota klimatkrisen är genom internationellt samarbete och där fyller EU den funktionen som nyckelring.
Viktiga reformer som en europeisk koldioxidskatt, lagringspeng för carbon capture på europeisk nivå och utfasning av all elförsörjning som inte är fossilfri inom hela Europa måste komma på plats. Liberalernas EU-parlamentariker Karin Karlsbro har även drivit frågan om “Carbon Border Adjustment Mechanism” vilket innebär att även varor som är producerade utanför EU ska behöva betala för sin klimatpåverkan när de kommer in EU. Där tycker jag fler partier i Sverige ska föra samma linje som Liberalerna och på så sätt möta klimatkrisen på riktigt.
Sammanfattningsvis hoppas jag att klimatdebatten slutar handla om ytterligheter och att man börjar ta den på allvar. Det förtjänar nämligen inte bara jorden utan också våra framtida generationer.