Skribent: Andreas Millings
Norden har en gemensam historia. Från Kalmarunionen till stormaktstiden och Pan-skandinavismen har milstolpen för ett enat Norden varit väldigt nära. Händelser såsom slutet av befrielsekriget 1523, den tyska Erövringen av Slesvig 1864, unionsupplösningen 1905, och svensk neutralitet under andra världskriget har ambitioner om ett enat Norden aldrig förverkligats. Varför är det relevant att ta upp detta?
En liberal EU-federalist brukar säga att ensam är inte stark. Ensam är bara ensam. En fullt rimlig åsikt för europeisk integration. Medan en europeisk federation bara kan bli en verklighet på lång sikt, är en Nordisk union en möjlighet som kan diskuteras redan idag. Den möjligheten för de nordiska nationerna att kunna göra sin röst hörd i en oroande och utmanande tid. Sverige, Norge, Danmark, Island och Finland har liknande statsskick, språk (med undantag från Finland), välfärdssystem, utrikespolitiska värderingar, demokrati och samhällen. Våra enskilda ekonomier är starka i en europeisk standard. Men gemensamt så är Nordens BNP, år 2020, 1 523 727 miljoner i amerikanska dollar. Större än Mexikos, Rysslands, Australiens och Spaniens BNP. Med enbart 27,4 miljoner invånare är det inte illa.
En europeisk federation är ett bra initiativ i min åsikt. Men att etablera en sådan är ett väldigt ambitiöst projekt och behöver planeras på väldigt lång sikt. Dels eftersom det finns väldigt lågt folkligt stöd för det, extrema sociokulturella, lingvistiska, socioekonomiska skillnader och en nutida brist på en gemensam europeisk identitet inte finns idag. Det nordiska alternativet är något jag anser är enklare att genomföra och har alla förutsättningar för en gemensam union. Problem skulle kunna uppstå huruvida Norge och Island skulle vilja bli aktiva EU-medlemmar. Sverige och Finland kanske inte skulle vilja bli medlemmar i NATO. Eftersom tre nordiska länder är monarkier uppstår ju frågan om monarkins bevarande, alternativt reformation. Dessa diskussioner är något som får tas när frågan blir aktuell i Nordens politiska debatt.
Det mest intressanta med en Nordisk federation är den geopolitiska plats Norden skulle hamna på. Med arktiska territorier som Svalbard och Grönland skulle det kunna ge Ryssland och Kina en utmanare i Arktis, och om något försvaga deras ambitioner. Nordens demokratiska värderingar och vår gemensamma respekt för mänskliga rättigheter hade kunnat få ett starkare gehör i internationella frågor. Och klimatfrågan kan lösas mer effektivt med ett enat Norden.
En nordisk federation är en fråga jag anser bör bli allt mer relevant i Sverige och Norden. Svenskar som jobbar i Norge, Finlandssvenskar, Isländska studenter, och Nordens befolkning i helhet har alla att tjäna på konceptet. Nordiska rådet bör planera fram en vision för Nordens politiska integration inom snar framtid.
Mycket intressant text Andreas! Jag personligen tycker att en EU federation är en ideell dröm som inte skulle fungera i praktiken, men en nordisk federation skulle inte vara omöjligt. Alla nordiska länder skulle inte behöva vara med, och vem säger att länderna inte kan vara autonoma och behålla sina monarkier om de vill? Det är definitivt en relevant debatt för den post-corona politiska debatten.