Skribent Jacob Welander
Stadsplanering kan vara det område där det planekonomiska förhållningssättet är som mest allenarådande. Frånsett ett fåtal ”extrema” liberaler som anser att åtminstone utformandet av husens fasader bör vara undantaget byråkratins långa hand är de flesta överens om att allt från gatudragningar till materialval bör styras av en central organisation med monopolställning. Privat ägande av infrastruktur i allmänhet är en tabubelagd fråga och anses leda till konsumentutnyttjande. Jag skulle vilja utmana denna statiska bild av stadsplanering. Precis som inom alla övriga sektorer leder frihet och mångfald till nöjdare konsumenter och mer spännande kulturyttringar. Städer bör därför inte längre planeras centralt utan tillåtas växa organiskt.
I en fri stad kommer marknadsaktörernas preferenser att leda till en spontat ordnad stadsplan. Det ligger i butiksägarnas intressen att den gata deras butik vetter mot anpassas till övriga vägnätet på ett sådant sätt att det blir naturligt för potentiella konsumenter att gå på gatan, förbi deras butik. Bostadsrättsföreningar kommer istället ställa krav på en lugnare miljö och därför istället föredra en bakgata vilken inte lika naturligt ansluter till stadens flöde. Grönområden kan, om de efterfrågas planeras i anslutning till byggnadskomplex eller användas för att öka ett områdes attraktivitet. Vägföreningar kan uppstå ansvarandes för enstaka gator, liknande bostadsrättsföreningar, i vilkas intresse det ligger att anpassa vägens dragning och utformning efter dess ändamål.
Infrastruktur såsom avlopp, vatten och el skulle fortfarande kunna tänkas ägas av föreningar vilka täcker en hel stad. Man bör dock inte utesluta att lösningar som på el självförsörjande hus vilket redan idag är möjligt genom god isolering och montering av solpaneler. Att inom en inte allt för avlägsen framtid tänka sig att de nya, betydligt mindre, kärnkraftverksmodeller vilka nu utvecklas, skulle kunna sköta ett kvarters elförsörjning utan behov av ett sammanhängande elnät är långt ifrån så utopiskt och avlägset som det låter. Anläggningar för avföringshantering vilka inte kräver ett utbyggt avloppssystem testas av Bill & Melinda Gates Foundation i U-länder. Telefoni och internetuppkoppling kan redan idag tillhandahållas trådlöst.
Många anför estetiskt motiverade invändningar mot fri utformning av städer med resonemang som att en allt för splittrad och heterogen stadsbild ger ett mindre tilltalande intryck. Till en början kan detta avfärdas genom en jämförelse av äldre tiders mer eller mindre oreglerade arkitekturs kulturella värde med de byggnader som uppförts under betydligt mer reglerade former. Det är vidare mycket märkligt och unikt för just den arkitektoniska debatten att argumentera att ett mer reglerat och enhetligt konstutövande skulle anses producera konst av högre värde än ett oreglerat. Även för den fria konstens skull bör stadsbyggnationen avregleras.
Framtidens städer behöver inte vara som det forna Sovjet med de raka led av betongblock som de idag utgörs av. Istället kan dess invånare, som styrda av en osynlig hand, i samverkan upprätta ett spontant ordnat mönster och finna kreativa lösningar på de utmaningar som uppkommer. Konstnärliga uttryck tillåts verka fritt och de mest lönsamma investeringarna väljs ut med vägledning av prissystemen. Låt därför Sverige och Göteborg bli en fristad i en värld präglad av planekonomiska tragedier och konstnärlig ofrihet.