Månad: februari 2020

Skribent Thea Erlandsson

Sandra Daniel älskar chips, Liverpool och mänskliga rättigheter. Med över tio års erfarenhet av politiskt engagemang i civilsamhället och djupt intresse för internationell politik tog Sandra LUF Väst med storm. Nu har hon blivit vald till ordförande och ser framemot att leda distriktet framåt i kampen för gränslös frihet.

Förutom att kämpa för liberalismen studerar hon stats- och Europavetenskap vid Göteborgs universitet, umgås med familj och vänner, och älskar att resa. Vi träffas en fredag eftermiddag på café Husaren i Haga i Göteborg och jag börjar med att fråga Sandra hur det känns för henne att ha blivit till ordförande för LUF Väst. “Jag känner mig hedrad och glad, det är en stor ära”, svarar hon och ler stort.

Hon talar vidare om vikten av att låta politiken få fortsätta vara ett äventyr och att ge medlemmarna möjlighet att få utlopp för den eld och passion som finns inom dem. Därför vill Sandra bygga vidare på det organisatoriska och opinionsmässiga arbete som Soroush Rezai påbörjade under sin tid som distriktsordförande, med ett ytterligare fokus på det hållbara engagemanget. Hon understryker det viktiga i att hållbart engagemang kommer upp på agendan och att vi måste komma ihåg att ta hand om varandra.

När det gäller vilket politiskt område Sandra vill arbeta mer med är internationella frågor givet. Redan innan Sandras engagemang i LUF och det internationella utskottet, arbetade hon med just utrikespolitiska frågor. Och det var dessutom LUF:s utrikespolitik som fick Sandra att gå med i LUF. Hon tilltalades av LUF:s förmåga att vända och vrida på frågor ur olika perspektiv och inte se allting som svart eller vitt, utan våga utforska svårare frågeställningar i gråzonen däremellan. “Ytterst få frågor har enkla svar, och om man landar i ett enkelt svar har man inte tänkt tillräckligt”, betonar Sandra.

Hon anser att partipolitiken kan vara alldeles för ensidig och att LUF då måste vara en motvikt. En ideologisk vakthund som inte bara lyfter frågan om frihet i Sverige, utan även ser de ofria vindarna runt om i världen. Med fängelsedomen mot Gui Minhai är detta en fråga som känns mer och mer aktuell. Men som Sandra själv anmärker, “Där ofrihetens kängor etsar sig fast, kommer även motståndet göra det”, och det stämmer sannerligen.

LUF Väst förslag om att döpa om Grönsakstorget i Göteborgs till “Gui Minhais torg” har fått stöd av flera politiker, bland annat Cecilia Malmström. En kamp som Sandra kommer att leda. “Som ledare är det grundläggande för mig att våga gå längst fram och driva opinion, men vad som är ännu viktigare är att kunna gå sida vid sida, som en vän, med medlemmar”, säger Sandra. Hon talar passionerat om hur en ledare ska kunna motivera sina medlemmar att fortsätta kämpa och slåss för det dem tror på.

Under hösten har LUF Väst genomfört flera kampanjer och demonstrationer, för Gui Minhai, Hong Kong och uigurerna. Något som Sandra vill fortsätta med framöver. Förutom detta vill Sandra även försöka bygga fler broar och samarbeta med andra organisationer och ungdomsförbund. På frågan om vad hon, som ny distriktsordförande, vill skicka för meddelande till LUF Västs medlemmar svarar hon snabbt och självklart, “Jag må vara er nya DO – men jag är först och främst er vän i kampen för gränslös frihet”.

Efter ett intressant samtal om LUF Väst och Sandras politiska framtid får vi äntligen svar på det som vi alla undrar. Estrella eller OLW? “OLW helt klart, men Sensations Thai Sweet Chilli är en av mina stora favoriter. Den upptäckte jag när jag var i England på utbytestermin”, svarar Sandra.

Gästskribent: Soroush Rezai

En höstdag för sex år sedan såg jag att Liberala ungdomsförbundet kampanjade i kapprummet på mitt gymnasium. Jag och en kompis gick förbi och jag vill minnas att de som deltog var Tommy Ky(f.d. ordf. LUF Södra Älvsborg), Simona Mohamsson(f.d. vice ordf. LUF), Marcus Nilsen(f.d. ordf. LUF Väst) och eventuellt någon mer. Bara några dagar tidigare hade jag blivit medlem i LUF så jag tänkte att jag förtjänade en sån där tygpåse. Jag gick fram och bad om att få en: ”du måste bli medlem” fick jag som svar av Tommy. Jag orkade inte leta upp välkommen till LUF-mejlet och de, särskilt Simona, trodde inte att jag var medlem så jag glömde påsen och gick vidare.

Några månader senare i januari 2015 behövde LUF Borås en ny styrelse efter att en stor del av den avgående flyttat för att plugga i Göteborg. Då blev jag vice ordförande för klubben och där började jag min resa i LUF. Efter tre år i klubbstyrelsen blev jag vice distriktsordförande under Marcus Nilsen. Under två års tid, inklusive valet 2018, fick jag vara med och leda distriktet som vice distriktsordförande och sedan 2019 som distriktsordförande.

Under min tid som distriktsordförande har styrelsen haft ett särskilt fokus på att distriktets interna arbete fungerar. Vi har bedrivit en framgångsrik (ur vårt perspektiv) EP-valrörelse och vi är idag det största distriktet i LUF med stor marginal. Vi har haft många aktiviteter och jag vill särskilt lyfta Summercamp och kanottävlingen, där höjdpunkten måste ha varit när Tommy och Andreas välte sin kanot två gånger. Under åren har jag lärt känna så många engagerade och taggade medlemmar som vill vara med och göra världen till en bättre plats och jag ser fram emot att följa era resor i framtiden.

En sak som jag vill skicka med till er som kommer fortsätta i distriktet efter mig, är att våga skälla på partiet när det är befogat. LUF är inte partiets värvningsmaskin, vi finns inte till för att fylla på med nya medlemmar. Lyckas partiet inte värva egna medlemmar kan de inte förvänta sig att vi ska göra det åt dem. Vi ska vara en organisation där våra medlemmar kan växa och engagera sig så mycket eller lite de vill, så att de på sikt kan ta steget in i partiet om det är målet. Det innebär såklart att vi behöver ha en god relation till partiet och vara sakliga i vår kritik – men ibland behöver LUF säga ifrån ordentligt och då ska vi göra det.Sist men inte minst:

Det absolut viktigaste är att ha kul.

Har man inte kul är det inte värt det. Engagera er till den grad att ni hinner med övriga livet också, våga alltid säga till om ni har tagit på er för mycket och glöm inte att ha kul på vägen. Det kommer inte alltid att vara kul men om man försöker hitta något att glädjas åt åtminstone någon gång i veckan kommer ens engagemang bli mycket hälsosammare. Jag ser t.ex. fram emot att ta bort den illiberala punkten om att distriktet är för kungahuset ur handlingsprogrammet under årsmötet i helgen.

Tack för att jag, på olika sätt fått företräda er i fem års tid. Det har varit något av det roligaste och mest givande jag har fått göra, även om det stundtals har varit krävande och på bekostnad av annat. Nu lämnar jag över ordförandeklubban till någon annan och jag är övertygad om att hen, tillsammans med den nya styrelsen, kommer lyckas minst lika bra som nuvarande distriktsstyrelse har gjort. Stötta de som blir valda på lördag och gör ert bästa – ert bästa räcker och blir över.

Soroush Rezai, distriktsordförande

Gästskribenter: Helia Roofpanah och Jonathan Lilja

Islamiska regimen i Iran är inget nytt. Det var 1979 som den islamiska regimen tog över makten i Iran genom en statskupp och sedan dess har de förtryckt, torterat och mördat tusentals oskyldiga människor. Iranska medborgare har flera gånger demonstrerat och uttryckt sitt missnöje med regimen. Trots det har den islamiska regimen fortsatt göra livet svårare för kvinnor, politiska aktivister och andra iranier som önskat frihet för sig själva och sitt land. Än finns det dock hopp för att det iranska folket ska få leva i frihet. Tusentals demonstranter har den senaste tiden trotsat regimen och riskerat sina liv för ett friare Iran. Sverige måste stå upp för frihetskämparna och bidra till mänskliga rättigheter i Iran genom att ta ett hårdare tag mot ledarna av den islamiska regimen. 

Ekonomin har förvärrats i Iran på grund av sanktionerna som riktats mot landet. I november 2019 dubblades bensinpriserna i Iran. Regimen påstår att en höjning av bensinpriserna är en strategi för en förbättrad ekonomi. Iranier från alla olika landsdelar, från städer och landsbygd, gick ut och protesterade för sina rättigheter i Iran. Under demonstrationerna, som påbörjades p.g.a. missnöje med bensinpriserna, klagade befolkningen snart även på andra problem som iranier upplever. Iranier var trötta på korruption och dålig ekonomi och krävde ett bättre resultat, en förändring i ekonomin och fler rättigheter. Det dröjde inte länge för islamiska regimen att besvara demonstrationer med våld. Folket förlorade tillgång till internet. Sociala medier som tidigare användes för att sprida information gick inte längre att användas i Iran. Omvärlden skrek.

Runtom hela världen gick folk ut på gatorna och visade sitt missnöje. “Death to Khamenei” hördes runt hela världen från iranier som var oroliga för sina älskade. Amnesty International skrev både under själva demonstrationerna och senare under december, att antalet demonstranter som har mördats är okänt. Antalet offer, som tidigare hade uppskattats till runt 100, höjdes till cirka 1500. Och efter ett tag verkade oroligheterna vara på väg att dö ut. Demonstrationerna tog slut, befolkningen hotades och tystades. Internet kom tillbaka och omvärlden slutade att bry sig om det iranska folkets öde. 

Allt hände abrupt. Den 3 januari 2020 dödades Ghasem Soleimani i Irak. Den iranska befolkningen uppmuntrades av Khamenei att ta sig ut på gator för att hela nationen skulle sörja sin “hjälte”. Under Soleimanis begravning omkom runt 50 personer som blev nedtrampade och mer än 100 personer skadades. Regimen skulle hämnas Soleimanis död. Bara några dagar efter Soleimanis död besköts amerikanska militärbaser i Irak med raketer från Iran. Ungefär sex timmar efter raketbeskjutningar kraschade ett ukrainskt civilflygplan efter några sekunder i luften i Tehran. 176 passagerare dog. Världen skrek. Iranier återkom till sorg. De gick ut på gatorna igen. Demonstranter mördades. 

Den islamiska regimens hemskheter skulle ta flera sidor, flera böcker och hundratals artiklar att beskriva helt. Men en sak är tydlig, Iran styrs av en totalitär diktator och Sverige ska göra allt för att motverka diktaturer. Sverige ska inte vara neutrala eller tysta. Sverige ska inte vara avvaktande  mot diktatorn. Sverige, som är ett av världens mest demokratiska länder, måste visa sitt missnöje och handla därefter. Sverige och EU måste omedelbart införa hårdare sanktioner mot regimen och de som förtrycker. Sverige måste sätta krav på regimen och vara tydliga med vårt missnöje.