Månad: januari 2021

Skribent: Jenny Svantesson

Dagens betygssystem ställer höga krav på eleverna i skolan. De höga kraven ökar pressen på eleverna. Betygssystemet är även svårbegripligt med otydliga formuleringar för de olika betygskriterierna för elever och föräldrar likväl som lärare. De höga kraven i skolan leder till att den psykiska ohälsan stiger ytterligare men också att prestationskraven ökar ännu mer.  Betygssystemet är dessutom orättvist och ställer höga krav. Betygssystemet måste därför göras om eller förenklas för att stressen i skolorna ska kunna minska, och för att bli mer rättvist.

Det nuvarande skolsystemet ställer alldeles för höga krav på eleverna samtidigt som betygskriterierna är för flummiga och svåra att förstå, särskilt som elev. Även  lärare kan ha svårt att förstå betygskriterierna. Ska varken elever eller lärare kunna förstå betygskriterierna för de olika betygen på ett lättvindigt sätt?

Hur många elever förstår idag vad som menas med nyanserade omdömen som är ett av kraven för högre betyg?  Det gjorde iallafall inte jag som många gånger fick chansa på hur jag skulle formulera mig för att exempelvis kunna få C i ett ämne. Hur många av oss känner inte igen sig i detta eller har blivit besvikna över att ha skrivit en bra uppsats men inte fått det betyg som önskats? 

Betygssystemet är också idag även till viss grad orättvist. Uppfylls alla kriterier till ett visst betyg för exempelvis för betyget  A utom ett kriterium som uppfylls på E nivå blir betyget  D. Detta är inte rättvist eftersom att en elev kan prestera väldigt bra under terminen men misslyckas på ett delmoment. Detta kan leda till att en elev som anstränger sig i skolan tröttnar och bara satsa på E fast de hade kunna må högre betyg eftersom att de inte vill eller inte orkar att lägga ner den tid so krävs.  Istället borde eleven ha fått C eller B i betyg. Dagens betygsystem kan därmed leda till elever inte orkar engagera sig i skolan eller blir skoltrötta. Betygssystemet kan också påverka för de elever som har svårt i skolan att ignorera i skolan eftersom att de ändå vet att de inte kan uppfylla det som krävs. De elever som inte klara skolan kan i framtiden riskera att bli kriminella. Betygsystemet borde  utgå ifrån elevernas presentationer under terminen. Betygssystemet borde utgå ifrån procent som sedan motsvarar ett betyg. Exempelvis kan 50% motsvara C och 75% B.  Detta system blir betydligt mer rättvist eftersom att elever kan misslyckas på ett delmoment men ändå få ett bra slutbetyg mot vad det är idag.

Dagens betygssystemet är också en av orsakerna till den ökade psykiska ohälsan. Många tjejer vill idag gå ut med höga betyg i skolan. Under min skolgång satsade jag själv på höga betyg, vilket som ökade stressen. Jag ville ha bra betyg i alla ämnen och därför studerade jag och pluggade ganska hårt på min fritid. Gick det inte som jag hade tänkt mig kände jag mig besviken. Detta tror jag många av oss känner igen sig i. Idag finns det en norm bland tjejer att de ska vara rediga, duktiga i skolan och få bra betyg som i sin tur ökar stressen och den psykiska ohälsan. Förenklas däremot betygssystemet blir det betydligt enklare att förstå vad som krävs för ett visst betyg och förstår vad som krävs. I slutändan minskar det också stressen och den psykiska ohälsan  samtidigt som prestationskraven blir lägre. Över 70% i skolorna anser studierna är en bidragande orsak till den ökade psykiska ohälsan bland unga. Dessutom fungerar också höga betyg bland många elever som en symbolstatus. Dessa krav och stress påverkar elevernas fritid på många sätt.  Istället för att ägna sig åt olika fritidsaktiviteter  och umgås med andra väljer de istället att plugga för att få höga betyg.

Avslutningsvis bör solsystemet ändras i skolorna för elevernas välbefinnande, minska den psykiska ohälsan och minska stressen bland eleverna. Betygssystemet måste också göras om till procent för att höja elevernas motivation i skolorna samtidigt som det ska bli mer rättvist. Elever som inte uppfyller ett kriterium för ett betyg ska inte bli körda som de blir idag utan kunna få det betyg de förtjänar. Betygskriterierna måste bli enklare för elever och lärare att förstå. Elever ska inte behöva ignorera skolan eftersom att de vet att de inte kan uppfylla ett visst betyg därför måste betygen utgå ifrån vad eleverna presterar.

Skribent: Axel Hulthen Sagert

Den uppmärksammade avecklingen av Ringhals 1 och 2 har föranletts av en lång och polariserad debatt som delat den svenska politiken under lång tid. Från det rödgröna blocket välkomnades nedläggningen av en teknik som man ofta benämnt som både dyr och farlig. Från borgerligheten och inte minst vårt eget moderparti möttes beslutet av skarp kritik, moderata instagramkonton fylldes snabbt med inlägg som tvärtom uppmanar till en svensk kärnkraftsutbyggnad. 

När man lyssnar på en svensk kärnkraftsdebatt noterar man snabbt ett besynnerligt mönster. Miljöpartiets domedags fokus a la Tjernobyl har tonats ner i de offentliga debatterna till förmån för argument om en åldrad och olönsam teknologi. Istället är det stora delar av borgerligheten som förespråkar statligt stöd för att rädda en teknologi som tycks sakna förankring i marknaden.

Så hur ställer sig en en liberal miljömedveten kapitalist till kärnkraften, borgerlighetens guldklimp?  Först och främst måste vi konfrontera de gamla myterna om kärnkraftens risker. Säkerheten går alltid först och Miljöpartiet påtalar fortfarande om än inte lika publikt att kärnkraften skulle utgöra ett allvarligt hot mot hälsa och miljö. Ett kärnkraftshaveri är utan tvekan en vidrig katastrof men incidenter som kan liknas vid Tjernobyl och Fukushima är mycket ovanliga. Ifall man räknar ihop de sammanlagda antalet dödsfall som dessa olyckor orsakat så får siffrorna på mellan 32 och några tusen döda ses som en framgångssaga i förhållande till de effekter som fossila bränslen orsaker. Förbränning av kol orsakar varje år dödssiffror som enligt WWF uppgår till 23000 varje år och också vattenkraften hotar alltjämt den biologiska mångfalden i våra älvar. 

Nästa fråga man bör ställa sig är huruvida kärnkraften faktiskt är en i sig olönsam teknik.  Det är sant att Ringhals 1 och 2 stängdes på marknadsmässiga grunder och att Vattenfall inte bedömer en svensk kärnkraftsutbyggnad som en lönsam investering trots att effektskatten tagits bort. Detta får moderaternas retorik om en utbyggd kärnkraft att framstå som en tämligen verklighetsfrånvänd dröm som endast skulle kunna realiseras med massiva statliga medel som ett marknadsliberalt parti inte borde kunna motivera.

Samtidigt måste man ha i åtanke att den nu borttagna effektskatten var relevant del i den ekonomiska motivering för anläggandet av Ringhals 1 och 2, detta samt de historiska missgynnandet av svensk kärnkraft kan indikera att kärnkraften i sig inte är olönsam teknik. En ytterligare aspekt som ofta glöms bort i debatten är skillnaden mellan produktions- och systemkostnad. Det är visserligen billigare att producera elektricitet via förnyelsebara källor, men Sverige kommer behöva importera energi under de kalla vintermånaderna som en följd vindkraftens väderberoende.  Detta innebär att det tillkommer en kostnad som inte kraftverksägaren betalar för. Ifall man räknar på den totala samhälleliga kostnaden kan kärnkraften vara en billigare lösning än den förnyelsebara energin.

Så kommer borgerlighetens dröm om nybyggda kärnkraftverk bli en realitet i kampen mot global uppvärmning? Antagligen inte. Även om det bedrivs forskning på konstruktionen av den nya generationens kärnkraftverk som lovar hög effekt till låg kostnad finns det få som tror att dessa kommer vara föremål för investeringar inom den snara framtiden. I ljuset av detta vore det alltså eftersträvat ifall borgerligheten slutade benämna nybyggnation av kärnkraft som någon i dag genomförbar lösning på klimatkrisen. Att förespråka kärnkraften trots att det saknas tänkbara investerare får ses som oärligt för marknadsliberala partier.

Detta innebär dock inte att kärnkraften ska dömas ut för all framtid. Det är mycket möjligt att den forskning som vattenfall och många andra idag bedriver kommer resultera i en konkurrens kraftig teknologi som i framtiden kan erbjuda en trygg och miljövänlig baskraft. Eftersom frågetecken fortfarande råder kring hur Sveriges nuvarande baskraft ska kunna tillgodoses utan fossila bränslen torde det ligga i allas intresse att låta vägarna för framtida investeringar stå öppna. För att denna ambition ska vara tydlig för eventuella aktörer kan inte förnyelsebara energikällor ges ekonomiska fördelar. Avvecklandet av elcertifieringssystemet  som missgynnar kärnkraften borde därför välkomnas hjärtligt.

Gästskribent: Kornelius Persson

Under jullovet gjorde jag än en gång misstaget att gå igenom en av de olika interna facebookgrupperna som rör Liberalernas framtid. Det var förstås inte särskilt smart, jag har ju själv rekommenderat mina egna medlemmar att inte gå med i dessa då det känns som man blir dummare när man läst klart en debattråd än innan man började läsa densamma. Men alltjämt tog jag mig igenom några trådar.

Det tog inte lång tid innan jag noterade ett mönster. Regeringsfrågan var och är ett ständigt uppkommande samtalsämne som ofta kunde diskuteras i all evighet i dessa grupper. Jag har full förståelse för att regeringsfrågan väcker känslor och åsikter om hur partiet borde ha gjort, men någonstans är JA någonting som inte går att göra ogjort. Precis som att man borde försöka släppa personen som dumpade en i högstadiet så måste Liberalernas medlemmar släppa och gå vidare från JA. Det som går och bör diskuteras istället är hur vi ska nå ut till fler med vår politik och hur man kampanjar på ett bra sätt. Energin som läggs på att tjafsa om samma saker i evighet borde istället läggas ned på att skriva en debattartikel i lokaltidningen, flygblada sitt bostadsområde eller bli aktiv i kommunpolitiken.

En av de viktigaste lärdomarna jag lärt mig av att spela ishockey och som jag tror alla som hållit på med lagsport kan hålla med om är att man bara lyckas som lag om man står upp för varandra och arbetar som ett lag. Ett förödande felpass går likt JA inte att göra ogjort och istället för att älta och bråka om felpasset bör laget sluta upp och samarbeta sig ur situationen. Regeringsfrågan är exakt likadan, Liberalerna kommer aldrig kunna vinna sig kvar i sin match, riksdagsvalet 2022, genom att älta och bråka i facebookgrupper.

Om man på något sätt vill ingjuta förtroende hos folket behöver vi stå enade och koncentrera vår politiska glöd på det som faktiskt går att förändra. Valet 2022 kommer inte vinnas genom att bråka i interna facebookgrupper, valet kan bara vinnas genom outröttligt kampanjande och kamp för de riktiga frihetsfrågorna som människor bryr sig om.

Även här har L mycket att lära från LUF. Det finns nog inte något LUF-hörn i valfri liberalerna-lokal som inte är fullspäckat med kampanjmaterial och affischer. Själv har jag mitt skåp i skolan fyllt med flyers om hederskultur och en LUF-banner, ständigt redo att föra ut vårt liberala budskap i olika kampanjer. Partisterna behöver också vara beredda på att kampanja mer. Fler människor behöver ta del av vårt budskap och kampanjande är en viktigt del i det.

Som slutkläm är inte Liberalernas största problem just nu ett lågt opinionsstöd. Det är förstås ett problem, men Liberalernas största svårighet och utmaning är att sluta göra osammanhängande utspel om frågor som ingen bryr sig om och den fullt existerande oviljan från många medlemmar att gå vidare från regeringsfrågan till att fokusera på framtiden och hur man på bästa sätt kan nå ut till väljarna.