Vansinnesjakten på A i bild

Nationella proven är slut, skolavslutningarna närmar sig snabbt och sedan följer slutantagningen till gymnasiet. Snart kommer många elever att bli nöjda men ännu fler kommer att bli missnöjda. Flera kommer inte in på skolan de ville och vissa kommer inte ens in på programmet de valde. 

 Konsekvenserna av att komma in på fel skola kanske inte är speciellt dramatiskt för de flesta men för vissa är det ett bevis på att de har misslyckats eller till och med är misslyckade.

För vissa skapar själva situationen ett statiskt tankesätt som kommer att följa dem länge. Det som är värre är att många inte kommer in på utbildningsprogrammet som de egentligen vill. För dem är det extra tydligt, de har inte lyckats. De har kommit in på ett program de egentligen inte vill gå på.   

Många skulle argumentera för att det är lathet som ligger bakom ödet att inte bli antagen till rätt program. Men det är inte alltid lathet eller disciplin som avgör. Det kommer alltid finnas elever som är otroligt duktiga på NO men som ändå inte kommer in på naturvetenskapsprogrammet på grund av andra ämnen som inte spelar roll i sammanhanget.

Ett betyg i ämnet bild eller idrott och hälsa värderas lika högt som ett betyg i matematik i urvalsprocessen. Ett betyg är alltid värt lika mycket och ett A ger alltid tjugo meritpoäng. Så för att en elev ska kunna studera de naturvetenskapliga ämnena behöver de inte bara vara bra på de naturvetenskapliga ämnena utan också SO, estetiska och praktiska ämnen.   

Vi är alla olika och unika och bra på olika saker. Vissa är grovmotoriska, andra finmotoriska, vissa är teoretiska och andra är praktiska. En ungdom som är teoretiskt lagd och vill komma in på naturvetenskapsprogrammet kommer bli påverkad av bildbetyget som kräver finmotorik eller idrott som kräver grovmotoriska färdigheter.  

Urvalet borde istället för att utgå från en bedömningsmodell baserat på de totala betygen, vikta betygen. Ett betyg i samhällskunskap borde väga mer än ett betyg i fysik för den som söker till ett samhällsvetenskapsprogram. Att realisera detta är inte svårt, det är en enkel ekvation. Ett betyg borde vara mer eller mindre värt i antal meritpoäng beroende på vad som är relevant för programmet. 

Skulle effekten bli att elever som vill komma in på ett naturvetenskapligt program helt slutar bry sig om andra ämnen till exempel idrott och hälsa eller bild? Det skulle bara kunna hända om de betygen inte betyder någonting. Istället för att göra ämnesbetygen irrelevanta ska man istället vikta ner dem så att de fortfarande har betydelse men inte på en avgörande nivån.  

Varför ska ett A i bild vara värt tjugo meritpoäng om man söker naturvetenskapsprogrammet? Varför väger allmänbildning mer än specialisering? Vi borde vikta betygen efter utbildningsprogram. Matematik borde alltid väga mer än bild för de som väljer ett naturvetenskapligt program! 

Carl Sjöbäck

Skribent

Till Europas försvar

“A house divided against itself cannot stand. I believe this government cannot endure, permanently half slave and half free. I do not expect the Union to be dissolved—I do not expect the house to fall—but I do expect it will cease to be divided. It will become all one thing, or all the other. “

Orden är Abraham Lincolns och året är 1858 under hans kända House Divided tal. USA var under denna tid splittrat i en särskild fråga, slaveriet. Lyckligtvis finns slaveriet inte i Europa idag. Trots det tycker jag att detta citat är relevant i dagens Europa. Vi återkommer till citatet ovan senare.

Vi ser en utveckling i dagens Europa med en framväxt av nationalistiska och populistiska stater. I Polen inskränks rätten till fri abort. I Ungern skär Orban ner på rättsstaten och använder antisemitisk retorik. I Italien styr en instabil regering bestående av nationalister och vänsterpopulister.

Fler och fler av dessa regeringar riskerar att växa fram i Europa. Inte minst i Norden. I EP-valet räknar man med att dessa partier kommer växa och ta mer plats i parlamentet. Vår europeiska guldålder av fred är hotad. Vårt Europa är splittrat. Ena sidan vill nedmontera hela vårt samarbete, och andra sidan vill utöka det samarbetet av fred och frihandel som byggdes upp efter andra världskriget. Vi är den andra sidan och det är detta som EP-valet kommer handla om, vilket Europa vi vill ha.

Ett svagt splittrat Europa eller ett enat och starkt Europa.

Det kinesiska kommunistpartiet expanderar sin ekonomiska makt i Afrika, Asien och fattigare länder i resten av världen. Rysslands utrikes och säkerhetspolitik blir allt mer aggressiv. Vad gör då USA som länge har varit ”den fria världens försvarare”?

Trumps regering vill isolera USA med tullar mot både sina fiender och sina allierade. USA riskerar att förlora sin titel som den globala supermakten. Kina kan mycket väl bli den nya globala stormakten. Därför behövs ett starkare Europa. Om vi inte kan lita på USA längre så bör vi i Europa utöka vårt samarbete.

Vad tycker då de svenska partierna är viktigt i detta EP-val?

Arbetarrörelsen pratar om att ”ta tillbaka kontrollen”. Kristdemokraterna har anammat en mer populistisk retorik och vill ”göra EU lagom igen trots att det är europeiska kristdemokrater som byggt upp EU-samarbetet. Moderaternas hjärtefrågor i valet verkar vara snus och att riva copyrightdirektivet.

Personligen delar jag uppfattningen att copyrightdirektivet är ett dåligt förslag och att tobaksregleringar är tråkiga. Det står dock viktigare saker på spel i detta val. Det finns ett enda parti som vill stärka det Europeiska samarbetet och det är vi i Liberalerna.

Vi försvarar det Europeiska samarbetet men vi är ändå i opposition. Våra opinionssiffror må vara låga men runtom i Europa växer den liberala rörelsen. En marche i Frankrike kommer troligtvis ta många platser i parlamentet, Estlands största parti efter valet är liberalt, Slovakiens nya president är liberal och spanska Ciudadanos är nu tredje största partiet i Spanien.

Liberalismen är på frammarsch. Det är nu det gäller. Den globala spelplanen är på väg att förändras och nationalister är på frammarsch men vår liberala rörelse växer i Europa. Detta leder mig åter igen till Abraham Lincoln.

”It will become all one thing, or all the other.” Alltså, EU kommer antingen vara helt bestående av Euroskeptiker, eller helt bestående av Europavänner. Det är några få dagar kvar till den 26:e maj.

Låt oss forma EU till det sistnämnda. Kämpa in i det sista!

Andreas Millings

Länge leve Liberala Kuriren

Året var 1940 och den svenska kungen Gustav V hade kallat till sig nazistmotståndaren och skribenten Torgny Segerstedt. Anledningen var att Segerstedt i skarpa ordalag kritiserat Tysklands naziststyre i Göteborgs Handels och Sjöfartstidning.

Kungen försökte övertyga Segerstedt att dämpa sin kritik mot nazisterna och förklarade att göteborgarens texter skadade Sveriges intressen. Segerstedt lär då ha svarat,

”Är det kanske bättre att leva på knä än att dö upprätt?”

Segerstedt förblev under hela sin tid som politisk chefredaktör på Göteborgs Handels och Sjöfartstidning trogen sin nazistkritik och var ständigt en nagel i ögat för den nazistiska regimen i Berlin.

1934 bildades Folkparitets ungdomsförbund och Göteborg fick sin första lokalavdelning som kallades Liberal Ungdom. Organisationens verksamhet var att i skolorna motverka nazistiska strömningar som under den här tiden blev allt vanligare.

Det var under Liberal Ungdoms tid i Göteborg som också Liberala Kuriren såg världens ljus. 1942 grundades tidningen och hade en tryckt utgåva fram till slutet av 00-talet.

Länge har det i Liberala Ungdomsförbundet i Väst funnits en vilja och ambition att väcka kuriren ur den dvala som den befunnit sig i under nästan 10 år. Därför är det med stor glädje tidningen idag återlanseras med en ny redaktion och en nytt hem på denna hemsida.

Under Liberala Kurirens livstid har den varit en plantskola för flera generationer av unga liberaler. Med dagens uppstart är målet att denna tradition ska fortsätta in i framtiden.

Liksom Segerstedts outtröttliga kamp mot nazism och för frihet kommer också Liberala Kuriren vara en nagel i ögat för dem som motverkar liberalismen och propagerar för ofrihet.

Med det sagt,

Länge leve Liberala Kuriren och Liberalismen i Göteborg och Västsverige!

Olle Johnsson

Chefredaktör Liberala Kuriren