Nationella proven är slut, skolavslutningarna närmar sig snabbt och sedan följer slutantagningen till gymnasiet. Snart kommer många elever att bli nöjda men ännu fler kommer att bli missnöjda. Flera kommer inte in på skolan de ville och vissa kommer inte ens in på programmet de valde.
Konsekvenserna av att komma in på fel skola kanske inte är speciellt dramatiskt för de flesta men för vissa är det ett bevis på att de har misslyckats eller till och med är misslyckade.
För vissa skapar själva situationen ett statiskt tankesätt som kommer att följa dem länge. Det som är värre är att många inte kommer in på utbildningsprogrammet som de egentligen vill. För dem är det extra tydligt, de har inte lyckats. De har kommit in på ett program de egentligen inte vill gå på.
Många skulle argumentera för att det är lathet som ligger bakom ödet att inte bli antagen till rätt program. Men det är inte alltid lathet eller disciplin som avgör. Det kommer alltid finnas elever som är otroligt duktiga på NO men som ändå inte kommer in på naturvetenskapsprogrammet på grund av andra ämnen som inte spelar roll i sammanhanget.
Ett betyg i ämnet bild eller idrott och hälsa värderas lika högt som ett betyg i matematik i urvalsprocessen. Ett betyg är alltid värt lika mycket och ett A ger alltid tjugo meritpoäng. Så för att en elev ska kunna studera de naturvetenskapliga ämnena behöver de inte bara vara bra på de naturvetenskapliga ämnena utan också SO, estetiska och praktiska ämnen.
Vi är alla olika och unika och bra på olika saker. Vissa är grovmotoriska, andra finmotoriska, vissa är teoretiska och andra är praktiska. En ungdom som är teoretiskt lagd och vill komma in på naturvetenskapsprogrammet kommer bli påverkad av bildbetyget som kräver finmotorik eller idrott som kräver grovmotoriska färdigheter.
Urvalet borde istället för att utgå från en bedömningsmodell baserat på de totala betygen, vikta betygen. Ett betyg i samhällskunskap borde väga mer än ett betyg i fysik för den som söker till ett samhällsvetenskapsprogram. Att realisera detta är inte svårt, det är en enkel ekvation. Ett betyg borde vara mer eller mindre värt i antal meritpoäng beroende på vad som är relevant för programmet.
Skulle effekten bli att elever som vill komma in på ett naturvetenskapligt program helt slutar bry sig om andra ämnen till exempel idrott och hälsa eller bild? Det skulle bara kunna hända om de betygen inte betyder någonting. Istället för att göra ämnesbetygen irrelevanta ska man istället vikta ner dem så att de fortfarande har betydelse men inte på en avgörande nivån.
Varför ska ett A i bild vara värt tjugo meritpoäng om man söker naturvetenskapsprogrammet? Varför väger allmänbildning mer än specialisering? Vi borde vikta betygen efter utbildningsprogram. Matematik borde alltid väga mer än bild för de som väljer ett naturvetenskapligt program!
Carl Sjöbäck
Skribent