Skribent: Andreas Millings
Demokratin är den institution som vi värderar högst i samhället. Idén om hur makten utgår från folket är sedan gammalt och något vi ofta tar för givet. Men utan att kasta bort min framtidsoptimism ser jag ändå med oro på många håll och kanter hur demokratin undermineras och kan vara mer sårbar än vad vi tror.
Demokrati är ett sådant ord som vi alla gärna kastar fram och tillbaka. Sammanhang eller inte. Sedan Berlinmurens fall har planetens framtid både politiskt och fysiskt varit väldigt oklar. Var Berlinmurens fall inte tillräckligt för att sprida demokratin vidare och förhindra auktoritära stater från att dyka upp eller spridas? Vår generation i Europa har inte varit med om något krig. Inte någon massvält eller andra hemskheter. Det är relevant att nämna eftersom vi aldrig upplevt något som våra far och morföräldrar har. Är det då mer troligt att vår generation kommer vara mindre försiktiga i politiska frågor?
Dådet på Kapitolium i Washington är det som direkt gav mig en klump i magen. Vi såg tidigare detta året hur Amerikas president lyckades få sina lojala supportrar att krossa fönster och plundra Kongresshuset. Fem människor avled under upploppen. Det som skrämmer mig med denna händelsen är framförallt hur mycket makt en minister, president eller vem som helst med en tung post i en regering har möjligheten att överkasta demokratin och därmed hela landets principer genom metoder genom manipulation, lögner och hat.
Vad som hände den dagen kommer stå i historieböckerna i USA. Framtida, ambitiösa reaktionärer och extremister kommer inte studera eller försöka eftersträva ryska revolutionen eller Mussolinis marsch mot Rom. En politiker som lyckas manipulera en folkmassa nog för att försöka utöka eller greppa tag i sin makt kommer studera Trumps dåd och hur mycket inflytande sociala medier kan framföra på ett så enkelt sätt. 10 högljudda röster får mer inflytande än 100 tysta röster.