Alla som säger sig dela en ateistisk världsåskådning måste i samma stund överge all förhoppning om att hitta ”sanningen” i moralfilosofin. Det är uppenbart inte som med logiken att axiom kan härledas ur av alla människor delade instinkter om vad som är rätt och fel eftersom moralen skiljer sig åt människor emellan. Om ingen ”högre” moral existerar än människans kan ingen objektivt avgöra vilken moraluppfattning som är den rätta. Moralfilosofin kan därför inte förväntas ge eniga svar om vad som är rätt och fel och istället bör moralfilosofins uppgift vara att utforska individens personliga moral.
Grunden till de moralfilosofiska frågeställningarna är en i människan inbyggd strävan efter att berättiga och bli tillfreds med de handlingar hon utför – att handla rätt. Människan utvärderar i huvudsak en handlings moraliska värde på två sätt. Det kanske mest uppenbara är genom att handla enligt instinkter om huruvida ett agerande är rätt eller fel, ex. att mord är omoraliskt. Utformningen av system vilka sammanfattar dessa instinkter är grunden till pliktetiken vilken varit grundstenen i många kulturers moraluppfattning, däribland den tyska. Lika centralt för människans strävan efter att leva moraliskt är att utvärdera konsekvenserna av hennes handlingar. Det senare har lagt grunden till konsekvensetiken från vilken den för den anglosaxiska världen så viktiga utilitarismen har växt fram där konsekvenser jämförs med individens lycka eller självförverkligande som måttstock. Att basera en moraluppfattning på endast en av de två pelarna kan aldrig ge en människa förnimmelsen av att vara moralisk eftersom de ageranden som uppfattningen ger upphov till inte kommer att linjera med den andra av de två.
Enligt samma resonemang är den politiska filosofins uppgiftutformandet av moraliska system för människans ageranden i samhället, där samhället definieras som resultatet av maktförhållandena mellan dess medborgare samt respektives intentioner, och politiskt agerande därför kan definieras som påverkandet av antingen maktstrukturer eller individers åsikter – att tvinga eller övertyga. Maktstrukturer i ett samhällsystem med våldsmonopol regleras i huvudsak av staten vars monopolistiska karaktär kräver enighet, om än inte absolut, hos maktutövarna i fattandet av beslut. Pliktetiska uppfattningars fördel gentemot konsekvensetiken ligger i dess tendenser att digitalt döma en handlings moraliska värde – rätt eller fel – och där inom det dessutom råder enighet om lägger därmed en god grund för den övergripande maktfördelningen i ett samhälle.
Försök att uppnå enighet i konsekvensetiska uppfattningar har främst präglats av utformandet av utopiska mål. En utförlig utvärdering av utopins konsekvenser på samhället står att finna i The Road To Serfdom(Hayek 1944) men kritiken kan sammanfattas i att den dels inte lämnar något utrymme för pliktetiska invändningar, dels inte tar i beaktande individens lycka vilket för många är centralt. Det främsta alternativet till utopismen är utilitarismen vars största problem är att vinna enighet om vad som är en god konsekvens, alltså vad som är lycka. Utilitarismen kräver därför att maktutövarna informeras om, och fattar beslut enligt varje individs personliga preferenser. Dessa preferenser inkluderar även deras moraliska uppfattning och systemet måste därför anpassas till allas moral. Detta gäller även de pliktetiska uppfattningar inom vilka det inte alltid råder lika stor enighet om som ex. religiöst härledda uppfattningar om ex. matvanor eller vilka kläder som är att föredra men de fall då dessa uppfattningar rör hur en individ bör få agera mot en annan uppstår svårlösliga konflikter.
Det kanske allra viktigaste dilemmat för den som utformar ett samhälle baserat på en konsekvensetisk uppfattning, är bristen på information eftersom uppfattningen ställer krav på förutsägelser och därmed kunskap om hur världen fungerar. Många socialister har med detta som grund förespråkat ett centraliserat expertstyre likt det Platon förespråkar i Staten. Denna uppfattning har två huvudsakliga problem: Att även en expert har begränsad information om det oerhört komplexa system som samhället utgör och att denne handlar i sina egna intressen alternativt enligt sina uppfattningar om vad som är moraliskt.
Följande kontrollfunktioner är nödvändiga för att tillse att alla makthavares beslut tas i samhällets och inte i jagets intresse. I de frågor där enighet råder i intressen, vare sig det är pliktetiska eller konsekvensetiska resonemang som lett fram till ställningstaganden, kan i viss utsträckning granskande journalistik tillsammans med demokratiska val i vilka medborgarna kan ersätta expertstyret med ett nytt utgöra en garant för att beslut fattas som är i individens intressen. För att däremot förmedla information om individens preferenser i frågor där oenighet är ofrånkomlig krävs ett system för informationsförmedling som sammanfattar alla individers preferenser samt rangordnar dem efter betydelse och sedan kondenserar detta till något utifrån vilket makthavaren kan fatta det beslut som linjerar med individens intressen. Makthavaren måste också ges incitament proportionellt till detta system för att denne ska ta det föredragna beslutet. Detta system uppstår spontant i en liberal rättsstat och utgörs av prissystemet i marknadsekonomin.
När det gäller hanteringen av information om samhällets funktionssätt och därmed att utvärdera en handlings konsekvenser är två mekanismer helt nödvändiga för ett samhälles funktion. Tagandes i beaktande de oöverskådliga mängderna information, krävs för det första specialisering. För det andra måste ett urval konstrueras, vilket väljer enligt individens premisser och detta kräver i sin tur förekomsten av en mångfald av lösningar, vilket i nästa led kräver att det finns incitament för att pröva sådana. Detta för att slutleda vilka lösningar som är att föredra, inte bara i teorin, vars förmåga att korrekt beskriva verkligheten, särskilt i samhällsvetenskapen som är ytterst begränsad, utan också i praktiken. Att likt vetenskapsvurmande socialister utforma samhället endast efter hypoteser om hur samhället skulle kunna tänkas fungera kan inte på något sätt liknas vid det naturvetenskapliga förhållningsättet där empiriska experiment är en minst lika viktig del och det som revolutionerade vetenskapen på 1500- och 1600-talet. Det enda tänkbara sättet att uppnå både specialisering och mångfald är genom decentralisering av makt oavsett om det är ekonomin(marknadsekonomi) eller våldsmakt(federalism).
De mest omfattande av de pliktetiskt härledda uppfattningar som de flesta kan enas om benämns ofta under samlingsbegreppet negativa rättigheter och innebär rätten till liv, kropp och egendom. Rättssäkert och förutsägbart upprätthållande av de negativa rättigheterna är dessutom grunden till varje marknadsekonomiskt och federalistiskt samhälle (de decentralistiska samhällssystemen ) och enighet bör således kunna uppnås i såväl människors pliktetiska som konsekvensetiska moraluppfattningar om huvuddragen i samhällets utformning med nattväktarstaten som huvudsaklig uppgift för våldsmonopolet. Den huvudsakliga sprickan i den liberala politiska filosofin är där människors pliktetiska uppfattning om hur maktstrukturerna i ett samhälle bör utformas skiljer sig åt, exempelvis vad gäller abort. Där är konsekvensetiken oftast mer relevant, barns uppfostran, behandlingen av djur och så vidare. Så länge den pliktetiska principen är svag kan ett utilitaristiskt resonemang komplettera moraluppfattningen men där starka principer möts uppstår splittringar, även liberaler emellan. Så visst finns det saker liberaler är oense om men desto mer de kan enas kring.
Det system som kan härledas utifrån dels den individualistiska utilitarismen, dels principen om de negativa rättigheterna lägger grunden till den liberala rättsstaten. Denna är den ordning för maktstrukturer i vilken marknadsekonomin lämnas fritt spelrum och balanseras i en spontan ordning. Varje avsteg från denna motiverad av exempelvis mer långtgående pliktetiska principer inskränker intressenas balans vilket försämrar systemet ur konsekvensetisk synvinkel. Insikten att politik i första hand handlar om att samordna människor med skilda intressen och målet med densamma är att i så hög grad som möjligt tillgodose varje medborgares intresse leder ofrånkomligen till den liberala tanken om att ekonomin bör bygga på avtal vilka gynnar alla parter istället för fördelningspolitik där intressen ställs emot varandra i ett nollsummespel. Att på konsekvensetisk grund agitera för centralism kan endast bygga på önskan att gynna en grupp på bekostnad av alla andra vilket dels bör betraktas som omoraliskt och dels ger upphov till spänningar mellan grupper i samhället. Endast genom att bygga ett samhälle präglat av frivillighet och ett gemensamt framåtskridande kan extremism, vilken grundas i missnöje med ens egna livsvillkor jämfört med andras, bekämpas. Eftersom moralen i sin natur är individuell bör samhället följa samma mönster och utvecklas mot en decentraliserad struktur.
Jacob Welander