Man ska få (E)bo var man vill

Eget boende lagen(EBO) innebär att invandrare får ett bostadsbidrag för att betala ett boende man ordnat på egen hand. Alternativet till EBO är att bo gratis i lokaler som Migrationsverket tillhandahåller. Det vill regeringen nu ändra på, påhejade av de borgerliga partierna. Regeringen menar att alldeles för många invandrare bosätter sig i segregerade och trångbodda förorter. 

Att Socialdemokraterna inte kan acceptera att människor bosätter sig var de vill utan att fråga staten om lov är lika oväntat som att en sverigedemokrat tappat bort sitt flashbacklösenord. När de liberala krafterna håller med Socialdemokraterna bör man oroa sig ännu mer. Att få välja sitt boende är en frihetsfråga – det är ju inte bidragets vara eller icke-vara man diskuterar – utan att begränsa rätten att välja var man vill bo. Frivillig segregation är inte något dåligt per definition, alla bör ha rätt att forma sitt eget liv utan att politiker lägger sig i. 

Man kan förstå att vissa kommuner larmar, trycket på välfärden i exempelvis Rosengård blir extra högt när många människor kommer samtidigt. Det saknas dock en helhetssyn då motförslaget är att man ska portionera ut belastningen lite varstans i landet. Då missar man de skalfördelar som integrationspolitiken kan ha. Fulla SFI-klasser är billigare att driva än de med enstaka elever. Alternativet är att Migrationsverket upphandlar bostäder vilket ofta blir resultatet i små avfolkningskommuner. Där är möjligheterna till egen försörjning bevisligen låga. 

Slutligen så finns det amerikansk forskning på somaliska invandrargrupper som visar att etniska enklaver kan skynda på integrationen (Golden, Shannon 2013). Även författaren Per Brinkemo beskriver liknande skeenden i den somaliska diasporan i Malmö. Landsmän som äger företag kommer inte kräva samma svenskkunskaper som svenska arbetsgivare. Vidare agerar gemenskapen som en kunskapsbank om det nya landet – erfarenheter utbyts och integrationen fungerar bättre. Som forskaren Andreas Bergh skriver – vi svenskar strosar gärna runt i Little Italy och äter pekinganka i China Town när vi är utomlands. Hemma hindrar politiker uppkomsten av sådana stadsdelar.

Christian Brundu, gästskribent

Romina Pourmokthari, gästskribent

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *