Skribent Thea Erlandsson
Vad har egentligen hänt med svensk politik? Det är som att hela debattklimatet vänts upp och ner. Numera handlar det mest om att vara skarpast i debatterna och få uppmärksamhet i media med populistiska förslag. Ideologin och sakpolitiken är förkastad. Att berätta på vilket sätt man ska sätta sprätt på skattepengar är snarare det som verkar tilltala väljare. I välfärdsfrågan är detta mest uppenbart. Alla partier vill gärna satsa miljarder och åter miljarder på olika områden, men hur allt detta ska finansieras, trots den stigande arbetslösheten och kommande lågkonjunkturen, är det ingen som vill besvara. Inte heller är det något parti som vågar ifrågasätta den offentliga sektorns effektivitet. Istället är det återigen migrationen som beskylls.
En allt mer socialkonservativ samhällssyn har omfamnats av flera partier i Sveriges riksdag. Kristdemokraterna vill behålla värnskatten, Socialdemokraterna vill driva mer restriktiv migrationspolitik, Centerpartiet vill subventionera landsbygden med kommunalutjämningar, Moderaterna vill införa slöjförbud och Sverigedemokraterna, ja de kan luta sig tillbaka för de är ju snart det största partiet. Som liberal blir jag orolig för den allt mer folkhemsvurmande retoriken som spridit sig bland partiernas företrädare. Men mest orolig blir jag att Liberalerna ska anpassa sig till detta debattklimat och överge sina liberala värderingar.
Det är ingen tvekan om att 73-punktsprogrammet innehåller många bra och viktiga liberala reformer, men att värnskatten lyfts fram som Liberalernas enda fråga är otillräckligt. Vi kan bättre än så. Varför inte gå längre och faktiskt utforma ett ekonomiskt program som tar hänsyn till den stigande arbetslösheten och kommande lågkonjunkturen. Politik som är starkt ideologiskt förankrad och inte kommer innebära en större stat, utan snarare en mindre. Jag är ingen nationalekonom men bara några enkla reformer hade gjort Sverige till ett betydligt bättre land.
- Sänk skatten
Det kan verka som en självklar reform att vilja sänka skatten, men varför är det inte lika många som inte delar den uppfattningen. Det är nämligen inte bara en liberal princip att inte vilja stjäla lika mycket av människors pengar, utan det kommer även ge ökade skatteintäkter. Sverige har en av världens högsta marginalskatter, trots värnskattens avskaffande, och det är en av de främsta orsakerna till att människor väljer att arbeta mindre. Genom att sänka skatten för alla skapas mer incitament för människor att arbeta eller utbilda sig. Dessutom blir steget från bidrag till arbete betydligt kortare. Men inte bara de som arbetar kommer gynnas av skattesänkningar. Det kommer även göra det mer lönsamt att starta företag och anställa människor. Effekten blir att skatteintäkterna till staten ökar då fler arbetar och betalar skatt. - Privatisera mera
Om vi ska vara helt krassa så beror dock inte bristerna i välfärden på underfinansiering, utan ineffektivitet och bristen på konkurrens, och det tydligaste exemplet är såklart sjukvården. Oavsett om den hade förstatligats eller fått mer resurser så hade problemen bestått. Privata aktörer kommer nästan alltid vara bättre på att tillhandahålla vård, och det finns goda exempel som kan backa upp detta. I både Schweiz och Nederländerna finansieras vården via privata obligatoriska försäkringar som gör att det blir en konkurrens mellan vårdgivare och försäkringsgivare. Samtidigt finns det s.k “solidariska finansieringsmekanismer” som gör att ingen går utan sjukförsäkring. Effekten blir en vård som är mer tillgänglig och har högre kvalité. Sverige bör kunna införa ett liknande system utan att konsekvenserna blir ett amerikanskt skräckexempel. - En mer fri marknad
Det räcker dock inte bara med att skatten sänks och att fler delar av välfärden privatiseras, utan marknaden måste bli mer fri. Fri från subventioner och krånglig byråkrati. Det ska finnas tydliga spelregler som gör det enkelt att investera i och starta företag, men det betyder även att konkurrens ska råda. Staten ska inte subventionera företag som inte hade överlevt på en fri marknad. Inte heller är det rimligt att vissa industrier ska prioriteras och få förmåner. Endast på en fri marknad kan innovation och entreprenörskap blomstra till fullo.
Dessa reformer kan verka ganska enkla och uppenbara, men det är också det som är poängen. Marknaden kommer i nästan alla fall vara bättre än staten på att lösa samhällets problem, men då är det viktigt att marknaden får rätt förutsättningar att fungera så ostört som möjligt. Därför vill jag skicka en uppmaning till Liberalerna i den här artikeln, anpassa er inte till partierna i Sveriges riksdag. Behåll det liberala fotfästet. Det behövs nu mer än någonsin.