Skribent Olle Johnsson
Samtiden är förunderlig och stundtals ganska hemsk. De unga i Hongkongs generation är trots allt inte så olik vår egen. När de fyllt 18 år har de upplevt i stort sätt allt det som vi unga i Sverige gjort innan vi blivit vuxna. De har fått en utbildning, kanske blivit förälskade och funderat på framtiden.
Med internet har de fått en större kunskap om livet utanför Hongkong än vad deras mor- och farföräldrar lärde sig under en livstid och många har dessutom hunnit se andra delar av världen. Omvärlden för dem är inte främmande och demokrati och mänskliga rättigheter likaså.
Så kommer skillnaderna gentemot det som väntar dem och det som väntar oss. I avtalet som slöts mellan Storbritannien och Kina reglerades graden av demokrati i Hongkong och det sattes en slutpunkt för när Kina skulle få full kontroll över staden.
Det är svårt för att inte säga omöjligt för en fritt tänkande befolkning att acceptera att beslut om deras framtid efter 2047 kommer fattas av människor som de inte valt och aldrig kommer kunna avsätta. Av människor som har en fundamentalt annorlunda uppfattning hur ett samhälle bör fungera.
Så hur förklarar man för en ung generation där demokrati och frihet finns inpräntat i deras DNA att de framöver kommer vara en del av en brutal regim som profilerat sig som antitesen till det fria och demokratiska? Det går givetvis inte. Medvetenheten om att Kina aldrig kommer bli det delar av omvärlden en gång hoppades på sjunker långsamt in i takt med att slagorden på gatan blir allt skarpare.
Kontentan är att mellanläget mellan demokrati och kinesisk autokrati är omöjligt att upprätthålla. Det går inte att låta en befolkning vara lagom fri för att sedan förtrycka den när friheten gått får långt i regimens ögon. Resultatet blir miljontals missnöjda människor på gatorna som staten kallar för upprorsmakare.
Så går Hongkong mot ett odemokratiskt öde där deras rättigheter brutalt rycks ifrån dem av det kinesiska kommunist partiet? Här utgör demonstranterna hoppet för det fria Hongkong. 2019 kan en stat uppenbarligen terrorisera sin befolkning med tårgas men det går inte att tysta dess budskap.
För varje vecka som protesterna fortgår måste Kina komma till insikt att när miljoner människor går ut på gatorna i protest handlar det inte om bråkiga upprorsmakare längre, då handlar det om ett systemfel som befolkningen vägrar acceptera.
Samtiden är förunderlig och hemsk men förhoppningsvis leder den till något fantastiskt.