Skribent: Max Eriksson
Varje dag kränks mänskliga rättigheter i flera av världens länder. Vi är långt ifrån en demokratisk värld och bara för vi har det bra i Sverige får vi inte glömma människorättsaktivisterna i Ryssland som spårlöst försvinner eller Uigurerna i kinesiska koncentrationsläger. Vi får inte bli så bekväma i vår demokrati att vi glömmer de som ännu lever under förtryck. Vi måste våga visa Kina, Ryssland och alla förtryckare av mänskliga rättigheter att det de gör är fel. Vi måste våga visa att det finns människor som kämpar sida vid sida mot diktatur. Vi måste våga visa vårt stöd.
I The Economist demokratiindex lägger sig Sverige på en stadig tredjeplats under förra årets mätning och är ett av endast åtta länder som får ett värde större än nio. Det är inte konstigt att vi blir bekväma. Vi bor i ett av de mest demokratiska och fria länderna i världen och då är det lätt att glömma bort hur det ser ut runt omkring oss, speciellt när även våra nordiska syskon placerar sig lika bra. Att påminna oss själva om att det fortfarande finns auktoritära regimer blir därför viktigare och viktigare, för annars riskerar vi att glömma bort den frid demokratin skänker oss.
Kinas totala likgiltighet för mänskliga rättigheter kommer som ett slag i magen när jag tänker på hur bra vi har det i Sverige. De kidnappar svenska medborgare utan konsekvenser, och samtidigt samlar de ihop muslimer i koncentrationsläger. Omvärlden tycks inte bry sig. Samtidigt vet jag att nästan ingen stödjer kinas aktioner men få orkar ställa sig upp och visa sin ståndpunkt mot förtryck. Det är skrämmande att vi inte orkar engagera oss. Det är skrämmande att vi blundar för det som händer. Vi måste våga visa Kina att vi som älskar är tusen gånger fler.
Vi i det demokratiska norden får inte glömma att på andra sidan Östersjön ”försvinner” demokratikämpar med jämna mellanrum, och det så kallade demokratiska Ryssland har en president som inte har några planer på att avgå. Gång på gång kränker de gränserna med sina ubåtar och går in med soldater i Ukraina, för att inte prata om det förtryck människorna i landet lever under. Återigen tycks det som att omvärlden inte bryr sig. Rysslands invånare förtjänar bättre. De förtjänar en omvärld som ser de i det förtryck de lever i, en omvärld som lider med dem och vill att de ska ha det bättre. Vi måste våga visa Ryssland att vi som älskar är tusen gånger fler.
Världen präglas av diktatur, inte demokrati. Vi får aldrig glömma att kämpa för allas frihet. Det gäller inte minst frihet från förtryck men också frihet att få vara sig själv, frihet att älska den man vill och frihet att få förverkliga och bli den bästa versionen av sig själv. Vi som befinner oss i demokratins bubbla måste engagera oss i världen utanför den. Vi måste stödja de människorna som inte lever under demokratins skyddande membran. Vi måste våga visa för alla auktoritära stater, dess regimer och dess invånare att vi som älskar alltid kommer att vara mer än tusen gånger fler.