Skribent: Kornelius Persson
När SD, M och KD slöt upp bakom L:s iliberala motion om hur framtidens migrationspolitik ska se ut blev det kaos i debatten. Även om L inte aktivt hade förhandlat med någon överhuvudtaget i frågan sågs det som att L, M, KD och SD hade lagt ett gemensamt förslag, trots att motionen till 100% var Liberalernas egna. Mest högljudda om denna felaktighet var Miljöpartiet och Centerpartiet. Miljöpartiet och Centerpartiet har försökt framhäva sig själva som ett alternativ till den strikta migrationspolitiken som idag är politiskt konsensus, men så enkelt är det inte riktigt.
År 2015 infördes tillfälliga gränskontroller. Som så många andra “tillfälliga” regeländringar som staten infört genom tiderna är denna regel fortfarande kvar. Det är inte särskilt förvånande att en socialdemokratisk regering gör tillfälliga regeländringar till permanenta. Det som däremot är uppseendeväckande är att MP både stod och fortfarande står bakom dessa gränskontroller, trots att man så hårt signalerar att man står för en värld fri från gränser.
Kanske är det så att MP:s indirekta hållning i frågan är ren spelteori, att man tänker att man kan påverka politiken i en bättre riktning om man själv sitter med i regeringen. Om så faktiskt fallet är, är det väldigt lite som skiljer MP och L. Båda partierna ser nämligen till att en migrationsfientlig politik går igenom i riksdagen oavsett vad man förmedlar till väljarna. Att som ett parti som knappt klarar riksdagsspärren sätta sig i regering med ett parti som har en snarlik migrationspolitik som SD och dessutom nästan är tio gånger större, är i bästa fall genuint dumt då man kanske någonstans tror att grisen går att sminkas, i värsta fall ett medvetet tummande på den frågan man gått till val på. Skillnaden mellan MP och L i detta fall är att L åtminstone står för den invandringsfientliga politik de för.
Centerpartiet hycklar också. Om det kompromissunderlaget C ville vara en hade fått igenom sin önskan i migrationskommittén, hade Sveriges migrationspolitik varit nästan varit lika stängd som den som L nu föreslår. Möjligen hade det funnits lättnader i familjeåterföreningen, men det räcker inte långa vägar för att kunna säga till väljarna att man är för en human migrationspolitik.
Politiker och statsvetare har ofta pratat om att konfliktlinjen i svensk politik går mellan att vara frihetlig och auktoritär och inte som innan mellan höger och vänster. Jag håller inte med överhuvudtaget, konfliktlinjen idag är mellan auktoritär vänster och auktoritär höger. Alla partier i Sverige för en mer eller mindre invandringskritisk politik. Sverige har inget renodlat frihetligt parti längre.