Skribent Olle Johnsson
En helg i september gjorde Liberala Ungdomsförbundet ett besök i Budapest. En plats som gjorde ett djupt intryck var förintelsemuseet som åskådliggör den fruktansvärda terror som judar och romer utsattes för åren 1920-1945. Följande text är en återgivelse av några av de starkaste intrycken från besöket.
Budapest är en stad som i allra högsta grad vittnar om ett lands fornstora dagar. Innan Trianonfördraget sträckte sig det ungerska kungadömet från Adriatiska havet till Transsylvanien i dagens Rumänien. På Budapests gator är historien alltid närvarande. Utanför synagogan som är Europas största, finner man Raul Wallenbergs minnesmonument som påminner om ett av landets allra mörkaste kapitel.
Innan första världskrigets utbrott bodde nära 900 000 judar i det ungerska kungariket. Judarna i Ungern under denna tid var en del av det sociala och kulturella livet i Budapest och runt om i landet. De spelade även en viktig ekonomisk roll genom deras företagsamhet och bidrag starkt till den modernisering som skedde i landet i början på 1900-talet.
Efter första världskriget följde en tid av politisk instabilitet och bitterheten var stor över de enorma territoriella förlusterna efter Trinanonfördraget. 1920 tog högerextrema och antisemitiska krafter makten i landet och samma år infördes lagar som begränsade antalet judar som fick ta plats på de ungerska universiteten.
Antijudisk lagstiftning fortsatte att införas och 1938 förklarades judar vara andra klassens medborgare. Deras rätt att rösta togs bort och kunde man inte bevisa att ens föräldrar bott i landet innan 1867 blev man uppmanad fråntogs det ungerska medborgarskapet.
Den antijudiska propagandan hade varit ständigt närvarande i Ungern decennierna fram tills andra världskriget. Därför såg stora delar av den ungerska befolkningen på förintelsen med likgiltighet. Lagarna som stiftades under denna tiden var inte på uppmaning från nazisterna i Tyskland utan kom istället från den ungerska extremhögern.
Under tiden 1938 till 1944 skärptes de antijudiska lagarna men deportationerna västerut uteblev. Det kom att ändras våren 1944 då Tyskland de facto tog kontrollen över landet. Sommaren 1944 genomfördes den snabbaste massdeportationen under förintelsen då mer än 400 000 människor skickades på dödsmarscher västerut. Deportationerna upphörde i juli efter internationella påtryckningar och rädslan för allierade bombningar om Budapest tömdes helt på judar.
Samma sommar som massdeportationerna ägde rum anlände den svenska diplomaten Raoul Wallenberg till Budapest. Genom att utfärda skyddspass till ungerska judar räddade Wallenberg livet på tiotusentals människor fram tills andra världskrigets slut. Då den röda armén närmade sig Budapest tog Wallenberg kontakt med ryssarna i förhoppning om att de skulle skydda ghettot i Budapest. Istället fängslades han och än idag är hans öde okänt.
Förutom Wallenberg gjorde den schweiziske diplomaten Carl Lutz, paret Langlet genom Svenska Röda Korset, det påvliga sändebudet Angelo Rotta med flera, enastående insatser för att skydda människor som annars deporterats till döden i Budapest.
Den åtta meter höga muren som omgärdar museet och synagogan är täckt med namnen på de människor som mördades under den ungerska förintelsen. En påminnelse om den barbariska förföljelse under denna mörka period i mänsklighetens historia.
Liksom monument byggda i sten så vittrar även de minnen som mänskligheten samlar på sig genom historiens gång. Tack vare de berättelser som finns bevarade på platser som synagogan förintelsemuseet på Pavagatan 39 i Budapest, kan vi hjälpa till att fylla igen de luckor som växer desto längre tiden går. Än idag ropas antisemitiska slagord men med hjälp av lärdomar ur historien kan vi motverka detta samhälles gift.