Skribenter: Olle Johnsson och William Ejeborg
De senaste veckorna har en våg av sällan tidigare skådad regimkritik sköljt över Belarus, som går till presidentval den nionde augusti. De tre främsta utmanarna till sittande presidenten Lukasjenka har antingen fängslats eller tvingats till landsflykt, men likväl strömmar tiotusentals belarusier till valmöten där de fängslade politikernas hustrur och medarbetare, Svetlana Tikhanouskaya, Veronika Tsepkalo och Maria Kolesnikova
kampanjar för fria demokratiska val. Sveriges regering och Ann Linde borde ta till vara på den väckelse som nu sker i Europas sista diktatur, och stötta demokratiaktivisterna i Belarus fullt ut.
Belarus, som i Sverige tidigare kallats Vitryssland, strävar ännu efter 30 år att finna sin identitet som självständigt land beläget mellan EU och Ryssland. Landet har historiskt sett ofta gått under radarn, och kategoriserats som en tyrannisk utpost eller rent utav en del av Ryssland. Detta trots att avståndet från Sverige är knappt 50 mil, och dess kopplingar till Sverige sträcker sig tillbaka till vikingatiden. EU och Sverige behöver stå bakom Belarus suveränitet, motsätta sig ryska påverkansförsök och främja belarusiernas rätt att själva välja sin väg i geopolitiken.
Aljaksandr Lukasjenka tog över makten 1994 och har sedan dess “vunnit” alla val han ställt upp i. Förutom den gemensamma nämnaren att Lukasjenka vunnit samtliga val så har dessutom samtliga val underkänts av internationella valobservatörer på grund av fusk och hot mot oppostionskandidater. I år kommer inte ens Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) skicka några observatörer på grund av bristande insyn i valkommissionens arbete.
Regeringens strategi att satsa på civilsamhällesorganisationer som ska göra Bealrus demokratiskt är lovvärd men har inte genererat några särskilda resultat. Den massiva mobilisering som skett de senaste månaderna i Belarus har istället skett online och via sociala medier. För demokratirörelsen som blossat upp i Belarus krävs uppbackning från den demokratiska världen och en tydlig signal att de inte står ensamma i sin kamp. Därför är tystnaden från Ann Linde särskilt allvarlig.
Då allt pekar på att Lukasjenka kommer fuska sig till valsegern även i detta val måste banden mellan Europas och Belarus befolkning stärkas för framtiden. Belarusier behöver fortfarande visum för att resa till Sverige och Schengenområdet, men är den grupp som får avslag i minst utsträckning – ynka 0,3%. Sverige bör därför ta bort det visumkrav som idag finns för belarusiska medborgare som vill komma till Sverige.
Sverige bör även sluta ge bistånd till Belarus som idag får ekonomiskt stöd för projekt kopplade till hållbarhet. En diktatur som saknar intresse för demokratisering ska inte heller få biståndspengar av den svenska staten.
Historia skrivs just nu på gatorna i Minsk och för första gången på mycket länge så finns möjligheten för demokratisering i Belarus. Den svenska regeringens ointresse för det som nu pågår i Belarus är ett svek mot den generation belarusier som tror på ett demokratiskt och självständigt Belarus. Dina ord gör skillnad Ann Linde.
Olle Johnsson Utrikespolitik Talesperson Liberala Ungdomsförbundet
William Ejeborg Ledamot i Liberala Ungdomsförbundets Internationella Utskott