Gästskribent: Tom Holtorf
De viktigaste kurserna i skolan är språkkurserna. Det faktumet kan komma som en chock för vissa, men egentligen är det ingen nyhet. Sveriges regering har bestämt att språk på gymnasiet inte bara ska ge vanliga betyg, utan även meritpoäng. Meritpoäng kan förklaras som bonuspoäng för elever som har läst utökade språkkurser och matematik. Meritpoängen kan öka elevers meritvärde med upp till 2.5, vilket underlättar att komma in på universitet oberoende av program. Varför ska elever som har läst språkkurser vara mer värdiga till universitet än de som läst andra ämnen? Systemet är både orättvis och kontraproduktiv och därför bör meritpoäng tas bort.
Först och främst påverkar meritpoäng elevers slutgiltiga meritvärde alldeles för mycket. Att ha fullt meritpoäng på 2.5 har samma effekt som att höja alla betygen med ett betygssteg. Skolverket har själva redovisat meritpoängsystemet 2018 och mycket riktigt konstaterat att den har en stor påverkan på elevers ämnesval. Att gå miste om meritpoäng är som att skjuta sig själv i foten, och därför känner sig många elever tvingade till att välja språk trots att de inte är intresserade eller har användning för det.
Eleverna kan inte heller välja vilket modernt språk som helst då moderna språk 1 och 2 inte ger meritpoäng. Skolverket förväntar sig alltså att 12-åriga barn kommer veta vilket språk de vill läsa på mellanstadiet för att sedan fortsätta läsa det fram tills de är vuxna på gymnasiet. Det är en helt orimligt förväntan som straffar tusentals ungdomar som vill lära sig ett nytt språk efter grundskolan. Om tanken är att elever ska uppmuntras till att läsa mer språk, borde inte skolverket uppmuntra elever att välja språk som de faktiskt vill lära sig? Det är kontraproduktivt och helt meningslöst att försöka tvinga folk att lära sig ett språk.
Trots att meritpoängssystemet tvingar elever till att välja språkkurser, uppmuntrar den inte eleverna att faktiskt lära sig språket. Oavsett vilket betyg man får är meritpoängen är alltid det samma, och därför väljer många elever att endast satsa på betyget E när de egentligen skulle kunna söka sig till ett högre betyg. Många av eleverna med bristande motivation sätter nästintill ingen energi på kursen och lär sig därför nästan ingenting heller. Lärarnas riksförbund sammanställde en undersökning angående ungdomars bristande språkintresse i skolan 2017-2018. Undersökningen kom fram till att elever väljer språk utifrån taktiska meritpoäng, vilket leder till att nästintill inga elever söker till språkkurser som inte är meriterande.
Ordförande för Lärarnas Riksförbund Åsa Fahlén skyller inte de bristande kunskaperna på meritpoängen, utan istället på ungdomarna: “Tyvärr verkar inte eleverna ha medvetenhet eller tillräckliga kunskaper om vikten av språk i arbetslivet.” Man kan undra hur Fahlén tänker när hennes egna undersökning pekar på att det är meritpoängen som styr hur mycket elever jobbar och vilka språkkurser de väljer, inte ungdomarnas egna passion.
Slutligen kan man konstatera att språk är otroligt viktigt. Inte bara för individen, men även för Sverige som land. Det finns ingen tvivel om att meritpoäng har fått fler personer att läsa språk, men har meritpoängen fullföljt sitt syfte att ungdomar ska lära sig mer språk? Om man litar på Lärarnas riksförbunds undersökning och skolverkets uppskattningar är svaret nej. Systemet belönar minimal engagemang i språkkurser och straffar eleverna som vill byta språk. Utan meritpoäng skulle elever själva få välja vilka ämnen de vill läsa, själva få bestämma vad som är viktigt i skolan och själva få välja språkkurser utan statens inblandning. Ungdomar behöver inte ett dåligt system för att lära sig språk i skolan, och därför bör meritpoäng tas bort!